Salut - slut.
Jag vet någon som kommer att somna ovaggad i kväll... Har haft puls 190 sedan jag vaknade i går morse, känns det som. Väcktes en timme innan sändningen av Nyhetsmorgon, sedan fortlöpte dagen i ett. Var det inte hålla ett öga på knoddarna var det att agera hjälpreda i köket och var det inte att rulla pastrami var det att hinna färglägga fransarna. Ja, alltså, mamma skulle fira sina 50 år med en fest här på Pintorpet och för att hon skulle behöva passa upp så lite som möjligt tog jag på mig allt. Så långt ifrån dumt man kan komma, men ändå så dumt.
Klockan 18, just som regnvädret så snällt bestämt sig för ett litet uppehåll, sa mamma "var hälsade" (nej, hon sa nog "välkomna") till sina gäster och betjänade dem med bubbel. Efter att det skålats i trädgårdstältet ringlades en kö därifrån förbi grillen och vidare in i köket. Sitta fick man göra var man ville; i matsalen, i vardagsrummet, på glasaltanen, i infravärmetältet eller ute på däck. "Finns det hjärterum så finns det stjärterum" som det heter.
På det hela taget var det en väldigt typisk mamma-bjudning med mat lagad från grunden och med kärlek, självservering, salongsberusning och Eurovision inpå småtimmarna. Här är två andra typiska fall för en kväll som den tionde maj:
1. Jag som ALDRIG får ("får"; ja, jo, det var ju väldigt vad generös man kan vara!) finnar vaknade upp med världens blemma. En hakfinne hade haft flera oviktiga dagar i rad på sig att poppa upp, men gjorde det inte förrän dagen då huset skulle fyllas till bredden med gäster - SÅKLART!
2. I normala fall när det är dags för kaffe och rabarberpaj med vaniljsås tar man en skvätt kaffe samt en assiett med triangelknaper och en klick sås, men inte min morbror, inte! Han tog en mugg med vaniljsås och drack det som om det vore vatten. Snacka om att ha sitt barnasinne kvar, och att vårda det väl! Älskar den karln.
Det sista jag gjorde i går innan jag gick och la mig var att välkomna bröderna Sörensen åter genom att bjuda över dem på en lunch bestående av resterna från buffén. Likadant gjorde jag i vintras (och då såg det ut så här). Det har blivit lite av en grej att ringa dem när familjen behöver hjälp med att få plats med mer i kylen. De äter så att det står härliga till och blir således mätta, belåtna, nöjda och glada, och vi blir av med mat som vi ändå aldrig skulle orka äta upp; två flugor i en smäll!
Så, klockan tolv kom dem med magra magar och timmen senare åkte dem ifrån med buktande bukar, då tillsammans med mig, systeryster och vår treåring. Nacka Forum för fika och shopping stod på agendan och allt gick bra! Jag övergick från fast till flytande form och låg som en ihopsmält pöl på marken när lille Linus tog i hand med Daniel och sedan Joel. Det är något visst med unga killar som har lätt för ännu yngre killar; det är så att livmodern krampar när man ser't!
Hur kan man/är det tillåtet att älska någon annans unge?