Summering av november.

 Bruno Mars; den ena söndagen såg jag honom direkt, den andra söndagen såg jag honom direktsänt. Om jag vore ekonomiskt oberoende (för att citera Bruno himself: "I wanna be a billionaire so fucking bad") skulle jag köpa så många flyg- och konsertbiljetter att man skulle missta mig för att ha joinat hans turné.

 Att jag aldrig någonsin what so ever kommer att få reda på vad Gävle-killarna är för typer driver mig till vansinne! Nåja, det var kul så länge det varade.

 Bloggen fick vinterpäls i form av en, om möjligt, ännu mer stilren design än den tidigare. När bilder ska bytas och koder korrigeras är det Caroline jag hör av mig till, och denna gång var inget undantag. Tusen, och åter tusen, tack ska hon ha!

 Den senaste tiden har en av mina först publicerade fotografier på mitt nuvarande Instagram-konto cirkulerat runt på diverse sidor skapta för att motivera och inspirera. "Vilken grej att se bilden få 7000 likes och tresiffrigt antal kommentarer" kan tyckas, vilket det också är; vad som är mindre smickrade är kommentarer som "You van see her ribs sticking out. Gross! Anorexic!" och "Eat a cheesburger!". Sorgligt. (Vet ni vad som egentligen är sorgligt? Att jag faktiskt blir smickrad. Eller, inte jag; sjukdomen.)

 One way ticket to Karlstad ♡ Jag älskar att boka endast en enkelbiljett! Om den kärlek jag hyser till denna värmländska tätort inte är möjlig att känna för en människokropp vet jag inte om det är lönt att försöka med en person snarare än en plats. Det är så att jag får pirr i magen, främst när jag går över broarna längs älven. Dä ä så vackôrt!

 I Karlstad hade jag den äran att träffa Emma för första, men förhoppningsvis inte sista, gången. Vi tillagade pankisar och pratade om allt mellan himmel och jord; det fina i kråksången var att jag fick en stor del av mitt examensarbete gjort under tiden. Umgänge och undervisning; två flugor i en smäll, som det heter.

 Jag kan inte låta bli att gräma mig över det där sabla minneskortet som jag råkade slarva bort. Har bett Alice om ursäkt fler gången än vad jag själv kan minnas (hon förlät mig efter mitt första brandtal, men ändå!). I curse the day I was born!

 

 You wanna be on top? Na na na na na na... Okej, nu var det väl kanske inte så att jag var med in the running to become "America's Next Top Model", men jag var modell. Ska ge er bilderna så fort jag fått dem själv.

 

 NYGGA!

Summering | | Kommentera |

Karlstad är min medicin.

Några dagar i ett minusgradigt, men soligt, Karlstad visade sig vara det jag behövde för att återvinna mitt förlorade själslugn. Jag hade kanske kunnat orientera mig till det i den här stan också, men inte utan karta och kompass. Det råder ett helt annat lugn i den stad som är belägen vid Vänerns norra strand jämfört med den som har sitt tillhåll invid Mälardalen. När jag går längs Stockholmsstråken förlänger jag sträckorna med anledning att förgöra största möjliga antal kalorier; utmed Karlstads esplanader går jag omvägar för att inhalera så mycket luft och lukt som möjligt. Syrerika bliva andetagen och näsvingarna skälvade av välbehag, för ingen annanstans doftar det så ljuvligt som utanför Löfbergsskrapan vid Inre Hamn.

Att spatsera längs Klarälven så här års är bland det mest rofyllda jag vet. Varje juni, juli, augusti tänker jag att "aldrig är den här staden så grann som nu", något som jag får äta upp några månvarv senare. Nog för att vattenstrimman är praktfull när den porlar i ett landskap som står i blom, men utsikten av iskristaller som glittrar och glimmar bräcker det.

Vinter eller vår, löv eller lov; mig kvittar det, Karlstad är min tillflyktsort i alla väder. Det är dit jag åker om jag vill må bra, om än bara för ett par dagar. Mår jag inte bra väl där vänder jag genast om, då jag inte vill förknippa denna välsignade plats med något som inte anspelar på det positiva. Som tur är finns det mycket att glädjas åt just där. En av de främsta anledningarna till att jag gör resan Stockholm - Karlstad är Färjestad, som i sig får mig att må bra. De skulle kunna förlora alla 55 matcher i sträck utan att förlora mig. 


Karlstad är min medicin och Färjestad mitt livs heroin.

Allmänt | | Kommentera |

Det finns bara en Magnus Nygren.

 
Upp