Sorry for being such a pain.

Mamma och pappa, förlåt för att jag får er att gråta ibland ♥
 
Allvar | | En kommentar |

"Beauty, to me, is about being comfortable in your own skin. That, or a kick ass red lipstick."

De sista dagarna som leder fram till studenten är allt några riktigt ytliga sådana. Fötterna som ska trängas i öppna skor ska vara i skick, benen ska vara i nyans av pepparkaka, naglarna ska vara nymanikyrerade och håret ska det göras någonting med; vad beror på, huvudsaken är att det är något. Jag har några av dessa stora saker kvar att få ordning på innan jag kan infoga en bock bakom, men helt efter ligger jag inte! För att nämna tre exempel: i går tog jag mig iväg på en sista minuten till Solarieöarna, i dag gjorde jag slingor i stråna och i övermorgon ska fingertopparna bli fabulösa.
 
Det som skrivits ovan är sådant som snarare får det inuti att må bra, därför har jag även ägnat mig åt sådant som gynnar utsidan (solarium, hårfärg och gelé gagnar inte kroppen precis) på riktigt. Bilderna nedan visar vad som varit till stor hjälp. Det är vita plåster med kondomliknande konsistens som ska fästas under under vardera öga, verka i en halvtimme och sedan slängas i soptunnan. De är till för att minska det mörka samt reducera ringar. Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker mig märka skillnad efter bara en behandling. Har två paket kvar här hemma och om det visar sig att de fungerar lika bra blir det till att köpa nya så snart som möjligt. För er som undrar kan jag tala om att de kostar 75 kronor styck.
 
 
Allmänt | | 2 kommentarer |

Pastalicious.

Jag kan känna... Nej! Backa bandet. Jag känner ett visst agg mot människor som kallar riven zucchini för spaghetti, det eftersom nämnd grönsak är frisk och vattnig medan pasta är någonting helt annat och mycket mer än så. Förr om åren livnärde jag mig på pasta, men sedan kom ortorexin, kort därefter anorexin och nu känns ett durumveterecept mer skrämmande än någonting annat jag kan komma att tänka på. Jag mår dåligt när jag inser att det var så länge sedan jag åt makaroner att jag inte längre kan komma ihåg hur det smakar, samtidigt vet jag att det inte ens är hälften av hur hemskt jag skulle ha det om jag faktiskt högg in. Så, när ni tuggar i er den här rätten, ta en för mig också. Snälla!
 
 
Fyll en kastrull med några decilitermått vatten, en skvätt olivolja samt en nypa salt och låt koka upp. När det bubblar ska pastan slängas i (inte bokstavligen, det skvätter så väldigt!) och sedan bada där lika många minuters om det står angivet på förpackningen. När de där minuterna tickar klart; häll av pastavattnet, tillbaka med själva pastan och på med locket.
 
 
Över till röran! OPA! Klicka ned stekfett i pannan, tätt följt av skurna champinjoner. När de brynts ska de kryddas med vitlökspeppar och därefter ska en påsa babyspenat (mängden ser grotesk ut sekung ett, men det ger sig) göra dem sällskap. När allt mjuknat ska chili och paprika-créme fraiche, röd pest och lite vitt vin tillsättas samt en bit grönsaksbuljong smulas över. Innan kycklingen åker i ska blandningen stå och puttra på låg värme en stund. Sedan; kycklingen och sist, men inte minst, pastan. Gojsa runt alltsammans, lägg upp i en skål och dekorera med minitomater.
 
 
Vill man kan man toppa med ost. Det ville min mamma och min syster; den ena valde krämiga fetaosttärningar och den andra tunt riven parmesan. 
 
Var så goda, lycka till och låt det väl smaka!
Upp