Tillsammans är vi oslagbara.

Tre perioder i European Trophy är sällan någonting att hurra över, men gårdagens match mot ZSC Lions hade jag bra gärna velat se (säger jag som om jag inte vill se alla andra matcher). Denna förberedelseperiod har det blivit skralt med matcher upplevda på plats och desto fler bevakningar via allehanda måltjänster, men det kommer det snart att bli ändring på. I dag är det 14 dagar kvar till dess att det är premiär, och samtidigtsomtidenbararusatförbi har den aaaldrig gååått sååå lååångsaaamt. 
 
Åter till mötet mot Zürich, vars segersiffror skrevs till Färjestads fördel ännu en gång. (Solen skiner över Karlstad - Zürich können nicht gewinnen!) Enligt matchreferatet uppstod rafflande chanser för publiken att skåda, det utan varken förkrossande skottstatistik eller åtskilliga mål att föra in i protokollet. Jag hoppas och tror att årets Färjestad kommer att svara för fler baljor än tidigare; det har hänt alltför många gånger att vi stått som segrare vad gäller skotten, men lidit nederlag i matchen, och på så sätt kammar man inga tre poäng. Ett mål på fyrtionågonting kommer man inte långt på. Förhoppningsvis har Färjestad lärt sig ett och annat sedan föregående säsong, och säsongen innan det.


Enligt samma matchsammandrag utsågs PW till "man of the match". Nämnd man har tidigare hamnat i skymundan (säg mig, vem skulle inte göra det när Salák storspelar?), men sedan säsongsslutet i våras har han påvisat att han vill åta sig rollen som förstamålvakt och gett intryck av att han vuxit in i densamma. Jag tror att han och Taylor, tillsammans med Grana, kommer att greja säsongen i kassen galant.

Grundel och Görtzen hade nätkänning i går, och kommer så att ha när ligan börjar, om jag får bestämma. Jag har pratat mycket och gott (och mycket gott) om Max, men det tål att upprepas: Jesus och alla hans lärljungar! Killen är på frammarsch. Hoppas att det håller i sig.

 
 
I kväll väntar EV Zug. Vi har möjlighet att behålla serieledningen oavsett hur kvällens match slutar, men besegrar vi dem utökar vi vår ledning i West Division. Hittills: fem spelade matcher - fem vunna matcher.
 
ALÉ ALÉ ALÉ ÅÅÅ!
Ishockey | | Kommentera |

Summering av augusti.

 Efter många om och men, och ännu fler månader, tog jag tummen ur och ringde min frisersalong. Storyn of alla tjejers life, däribland även mitt, är att gå till frisören för att klippa topparna, men få barret kapat på mitten. Denna gång tedde det sig dock annorlunda; min nya frisör blev min nya bf, och trots att mitt svall blev av med sju centimeter kändes, och känns, det fortfarande långt! (Kanhända jag blev väldigt nöjd med inledningen av det här stycket, med tanke på hur bra det gör sig i det här tum-invaderade inlägget, ja.)
 
 Samma dag som höstterminen inleddes ville jag skriva "sista första skoldagen" likt alla andra treor, men eftersom att jag ämnar att studera journalistik inom en snar framtid var det bara att glömma. Så, nu är det i gång; ett morgonhumör från helvetet, förseningar i pendeltrågstrafiken, klagobenägna lärare, mörka eftermiddagar och långa pluggnätter. Skämt åsido, så farligt är det faktiskt inte. Det tar emot att avlägsna sig från semestern, det gör det, men samtidigt är det skönt att komma tillbaka till sina rutiner.
 
 Självklart förtjänar det smaragdgröna vattnet i Kroatien ett finger i samma färg. Jag njöt så att det liknade ingenting, då jag inte vet hur mycket jag kommer att resa tillsammans med min familj hädanefter. Jag kommer inte att ges något mer sommarlov, jag kommer att arbeta och jag kommer att lämna boet, och då kommer sådana saker som familjesemestrar kanske inte vara möjliga att utföra. (Om jag fick en klump i halsen av att föregående mening? Kanske, och med "kanske" menar jag "JA!".)
 
 Twitter, och alla fina själar som man kommit i kontakt med/lärt känna via det communityt. 140 tecken är allt som behövs (efter att ha gråtit frustrationstårar på grund av att det i högerhörnet stått "-1" en gång för mycket)!
 
 Mina tankar, vilka banat i väg ordentligt på sistone. Jag var visst bara halvvägs ned mot botten när jag trodde att jag hade nått den...
 
 Att få se mitt älskade Färjestad på is igen! Ni skulle bara veta hur mycket jag hade längtat. Jag bugar och bockar, niger och tackar åt den framgång som Färjestad gynnats av under årets försäsong. Det är en fröjd att hålla på Bollklubben från Karlstad, ska ni veta. (Kuriosa, nu när vi ändå är inne på det bästa jag har: på religionskunskapen tidigare i veckan fick klassen i uppgift att lista det viktigaste i livet i inbördes ordning; överst skrev jag Färjestad.) 
 
 Magnus Uggla! Han vet sannerligen hur man är kung för en dag, han!
Summering | | Kommentera |

Morgonstund har guld i mund.

Jag har som vana att vakna okristligt tidigt, så i morse när jingeln till landets tidigaste morgonshow ljöd var jag på benen. Trots att jag hade sovmorgon till sena kvart över elva denna fredag bryggde jag mitt kaffe i arla morgonstund. Det är guld värt att sitta invirad i sitt täcke, likt i en kokon, och slippa jäkta. Hela dagen ter sig annorlunda dädanefter, jämfört med om man skulle ha börjar tidigt, försovit sig och tvingats köpa en kaffe i farten (eller om man, Gud förbjude, gått miste om en kopp).
 
Efter att jag betat av tre lektioner tog jag helg, en mer efterlängtad än välbehövlig sådan. Från och med nu är det till att fylla helgdagarna med någonting; det är viktigt att ha saker att se fram emot, så att man orkar med det som är däremellan. I kväll ska jag och Sandra, som firar 18 år på jorden, booty droppa på något dansgolv i stan, i morgon vankas det kräftskiva och på söndag ska jag ägna mig åt mina studier. Hittills har jag lyckats bra vad gäller ledighetsutfyllnaden, om jag får säga det själv.
 
Vi säger så så länge. Ha det!
Upp