Pastalicious.
Jag kan känna... Nej! Backa bandet. Jag känner ett visst agg mot människor som kallar riven zucchini för spaghetti, det eftersom nämnd grönsak är frisk och vattnig medan pasta är någonting helt annat och mycket mer än så. Förr om åren livnärde jag mig på pasta, men sedan kom ortorexin, kort därefter anorexin och nu känns ett durumveterecept mer skrämmande än någonting annat jag kan komma att tänka på. Jag mår dåligt när jag inser att det var så länge sedan jag åt makaroner att jag inte längre kan komma ihåg hur det smakar, samtidigt vet jag att det inte ens är hälften av hur hemskt jag skulle ha det om jag faktiskt högg in. Så, när ni tuggar i er den här rätten, ta en för mig också. Snälla!
Fyll en kastrull med några decilitermått vatten, en skvätt olivolja samt en nypa salt och låt koka upp. När det bubblar ska pastan slängas i (inte bokstavligen, det skvätter så väldigt!) och sedan bada där lika många minuters om det står angivet på förpackningen. När de där minuterna tickar klart; häll av pastavattnet, tillbaka med själva pastan och på med locket.
Över till röran! OPA! Klicka ned stekfett i pannan, tätt följt av skurna champinjoner. När de brynts ska de kryddas med vitlökspeppar och därefter ska en påsa babyspenat (mängden ser grotesk ut sekung ett, men det ger sig) göra dem sällskap. När allt mjuknat ska chili och paprika-créme fraiche, röd pest och lite vitt vin tillsättas samt en bit grönsaksbuljong smulas över. Innan kycklingen åker i ska blandningen stå och puttra på låg värme en stund. Sedan; kycklingen och sist, men inte minst, pastan. Gojsa runt alltsammans, lägg upp i en skål och dekorera med minitomater.
Vill man kan man toppa med ost. Det ville min mamma och min syster; den ena valde krämiga fetaosttärningar och den andra tunt riven parmesan.
Var så goda, lycka till och låt det väl smaka!
Ser FANTASTISKT ut!!!! Tack för tipset!