Ellinor Åkeson

Jag är inte klar med skolan än, men jag är på god väg! I går var jag med om en milstolpe i livet, nämligen mösspåtagningen. Den vita huvudbonaden med detaljer i guld som legat i kartong lite för länge skulle viftas med för att sedan placeras uppe på hjässan. 

 

Vid halv ett samlades Sjödals treor på baksidan, där det ordnats med teknik och tält. Tre sången sjöngs, sedan sträcktes armarna upp mot skyn och därefter sattes hattarna på. Jag kunde inte då, och kan inte nu, förstå vad det var som hände; inte för att själva skeendet var så spektakulärt, men för att det var vad det var - en kvart jag kommer att låta leva i minnet för alltid. 

 

 

Efter en ("en") selfie la jag och mina klasskamrater benen på ryggen för att hinna med tåget. Medborgarplatsens uteserveringar var bara att glömma, så vi tog oss bort till Fridhemsplan för spenderade några av eftermiddagens timmar på en takterass där. Då vänner som jag ville fira med befann sig på annan ort begav jag mig lite tidigare än de andra. Fick order om att röra mig mot Josefinas på Galärvarvsvägen, så jag gjorde det och jag ångrar mig inte en sekund. Aldrig har mitt öga skådat så många snygga människor på en och samma gång; det i kombination med utsikt över kungliga Djurgården sammanfattas på bästa vis så här: WOW! Den enda nackdelen jag kan komma att tänka på är temperaturen som var. När mina läppar blivit blåa av köld och jag kände mig fulast i sällskapet ringde jag mamma för att be om skjuts hem. Jag, Maja och Natalie mötte upp min mor, som sedan körde de två nämnda vid namn till tåget och mig till kcyklingfilé. Åt middag tillsammans med familjen innan vi skiljdes åt för att parta på olika håll. Mamma och pappa skulle överraska en vän, Magda skulle på häng i Huddinge och jag skulle till Sommar. Det var jag visst inte ensam om; hel-vete, vad folk! Några timmar på dansgolvet fick räcka.

 

Kvällen saboterades och slutade, som så många gånger förr, i tusentals tårar, MEN jag har i alla fall min mössa.