Ellinor Åkeson

Utspringet, då dagen nådde klimax, går inte att sätta ord på, så om det momentet av dagen/mitt liv kommer till en början bara bilder, men alla känner vi till det gamla ordspråket "en bild säger mer än tusen ord", så det blir nog bra, ska ni se. Hitintills har bilderna jag pixlat och pusslat med mellan raderna av text kommit från mobilen; de som nu väntar är tagna med kameran Canon. Jag ska pila fram och tillbaka mellan dem några gånger; under tiden som jag gör det langar jag ännu en telefonbild samt storyn om flakåkningen.

Drog ned dragkedjan och hela klänningen och bytte om till löpleggings och underställströja. Ett tag funderade jag på om jag var Einsteins avkomma som tagit på mig vattentåliga kläder, men jag var inte torr i mer än fyra sekunder, som Ugglemannen sjunger, så jag blev nog inte lagd i fel kuvös vid födseln. En vän var bussig och lånade ut sin munkjacka till mig, men när den dränktes i öl blev det kallt. Då fick jag låna en tunnare jacka av flakvärden, men den ställde till samma med samma problem. Det slutade med att jag hoppade omkring på lastbilsflakets mitt i en Canada Goose som chauffören av någon anledning hade liggandes i sitt säte. Nu kan man bocka av det från listan också!

Klassiker blandades med klassiker (annat tycker jag hade varit skandalöst) och så dansade vi på ett sätt som skulle få Tony Irving att vilja svälja sina poängskyltar. Bortsett från att min över- och underläpp var blåare än himlavalvet var tut-turen en upplevelse värd att minnas (även om alla inte verkar göra det...).

Åter vid skolan väntade en Rolls-Royce med privatchaufför; i den och med honom kördes jag till min mottagning, som i sn tur, även den, var bland det bästa jag varit med om. Var kvar i trädgården till 23, för då var det party o'clock på Sommar. Det enda jag kommer ihåg därifrån är att jag blev bjuden på allt jag ville ha, att jag shake:ade what my mama gave me och att jag hånglade med någon Carl-Oscar, men det är också det enda jag känner att jag behöver komma ihåg därifrån.