Ellinor Åkeson

När juni månad närmade sig sitt slut, och mitt humör likaså, passerade jag en av de biljettautomater som finns ståendes på Centralstationen för att där printa ut en stycken biljett. Nja, två stycken lät jag komma i tryck; en till min syster också! Dagen därpå steg vi ombord på ett snabbtåg (att låta det gå under det namnet är ett hån mot adjektivet "snabb"). Vi var framme vid kvällningen och fick inte så mycket annat än handling och hemmastaddning gjort innan dess att vi somnade först på soffan och sedan i sängen. 

 

Minnet är gott, men kort, som det heter. Med det sagt vill jag få fram att jag inte riktigt kan erinra mig om vad vi gjorde när, men jag vet att vi...

 

... Begav oss på dagsutflykt till Värmskog med de berömda räkmackorna. Det bjuds inte på någon färslig brödskiva med två kringelikroklagda stjärtar; nej, vi snackar räkor med smörgås, inte tvärtom. Titta bara på bilden som Magda tog! Det var så att min räksallad hamnade i lä, för tro det eller ej, men det ligger faktiskt en tekaka där under. Om ni har vägarna förbi (eller snarare är intresserade av en prisvärd lunch, för vägarna förbi Värmskog har man inte så ofta) räkammenderar jag er att stanna till där.

 

... Gjorde både ett och två stopp hemma hos den tredje systern Å med familj. Ingenting är liksom "långt bort" i Karlstad, känns det som, så det var bara för oss att traska gatorna upp när helst vi kände för det, vilket vi gjorde två gånger (varje dag) under vår lilla tur. Barnamys kan man aldrig få för mycket av!

 

... Beträdde det instängslade området där sommarfestivalen "Putte i parken" höll till. Då vi (miss)lyckades pricka in en tid då Stiftelsen och något skrikband stod på scenen lämnade vi den årliga traditionen illa kvickt. 

 

... Om kvällarna gick ned till vattnet för att på bryggan dingla med benen samt äta jordgubbar och vattenmelon tills det sprutade ur öronen på oss. Sådant kan man ju göra var än i världen man befinner sig, men ingen annanstans skulle jag kunna uppskatta det som jag gör i staden som har mitt hjärta tillfångataget. 

 

... Flanerade, promenerade, spatserade. Vi gick runt älven, till och från centrum, in och ut i butiker, bland matställen; ja, lite överallt. De dagar då det regnade höll vi till i lägenheten vi lånat och om jag fick bestämma skulle det alltid vara jag och min yngre syster ensamma tillsammans på 40 kvadratmeter alldeles intill vattnet.