It was just one hell of a Mojito.

 
"Far åt pipsvängen!" säger jag till nätannonser och gapiga barer; Twitter är vad man ska hålla ett öga på om man vill knyta kontakter. Tack vare detta community har jag lärt känna en mängd nya människor, där det senaste tillskottet går under namnet Ebba. Vi hade inte vetat om varandras existens någon lång stund innan det att en träff kom på tal och vi gjorde slag i saken. Vi mötte upp varandra en kväll och tog ett par drinkar ihop på Strandbryggan. Sällskap kom och gick, medan Eb och jag kom för att sedan bli ombedda att gå; vi var alltså kvar till stängning. Tacksamt nog har hon en fin pojkvän, och jag vän, i Douglas, som åkte och hämtade oss mitt i natten. 
 
 
Måndagen därpå behövde Mojitovenen påfyllnad, så klockan 12 mitt på dagen slog vi oss ned på Strandcafét för att beställa mer av den berömda myntavaran. Till en början levde aktiviteten i symbios med vädret (att sippa genom sugrör känns liksom somrigt och dant), men när solen gav vika gör regnet och vi blev otröstliga av att se personalen behöva slå på infravärmen mitt i juli gick vi och shoppade i stället (okej, otröstliga var vi kanske inte).
 
Då beställningen gick till på ett ungefär så här...
 
Jag: En Mojito, tack!
Kassörska: Var det bra så?
Ebba: Jag tar också en!
Kassörska: Det blir 175 kronor, tack!
Jag: alltså, vi ska betala var för sig. 
Kassörska: Ja, det blir 175 för den ena och så 175 för den andra.
 
... Kom vi överens om att blanda våra egna Mojitos i fortsättning. En flaska ljus rom att låta stå i Ebbas egen lägenhet har inhandlats, glas och is finns det gott om och när det väl är dags är det bara att passera närmsta kryddhylla för att rycka några färska blad. Mojito Mondays, here we come!
 
 
SCHKÅL!
Allmänt | |
Upp