Pros and cons med denna dag:
Det borde vara straffbelagt att dela ut skolscheman där starttiden är prick åtta eller strax därefter. De dagar då jag börjar mellan spannet 08.00 och 08.15 måste jag gå hemifrån (inte vakna; gå hemifrån) när klockan passerat sju för 20 minuter sedan. Alltså; ursäkta MIG, men jag fungerar inte innan klockan sju. Allt jag gör innan den tidpunkten gör jag på rutin. Jag har liksom ingen aning om hur man använder en concealer; jag vet bara att påsarna under ögonen inte ska vara där.Skickade ett sms till min kära far i morse: "Pappa, jag ber på mina bara knän; kan vi köra en sista minuten på sportlovet? Jag klarar inte det hääär!" varpå han svarade "Vad är det nu då? Välkommen till verkligheten!". Ingen resa på nästkommande ledighetsvecka, med andra ord.
Redan på morgonen kände jag att KBT:n skulle komma att behövas, så jag längtade faktiskt till det möte som var bokat klockan 16.00. Brinnande ljus, en soffa att sitta som man vill i och en terapeut som använder långfingret för att beskriva hur man behöver handskas med folk ibland; det är vad jag kallar KBT, det! Då min iPhone-laddare haft glapp sedan en tid tillbaka (så pass att jag tvingats konstruera ett helt bygge för att den ska fortsätta ladda telefonen utan att jag ska behöva hålla i båda enheter) bestämde jag mig för att göra mig av med den. Så, jag gick in på Teknikmagasiner och bad om en laddare till min femma. "350 kronor, tack!" sa han bakom disken. TREHUNDRAFEMTIO KRONOR?!?!?! (Lyckligtvis har jag en väldigt snäll mamma.) Med anledning av att farmor Inger, som inte är min farmor, fyller 80 i dag var jag förbi Högdalen, där hon bor, för att gratulera samt överräcka en blomma. När hon ringde för att bjuda in mig till sin tillställning och jag frågade vad hon önskade sig svarade hon blygsamt att hon med glädje skulle mottaga en röd ros från varje gäst för att sedan binda samman dem till en enda stor bukett. Mycket snart och än mer sött! Det som var tänkt att bli en" "hockey n' taco night" hemma hos Moa blev inte alls det, och det sög ju. Hoppas att hon kryar på sig till nästa vecka! För första gången sedan i lördags var det match... ... Men den behöver vi inte prata om. Att hockeyn kommer att bli min död är ett som är säkert. Och nu, till det fetaste pluset av de alla: det faktum att det i dag är mindre än ett dygn kvar tills jag åker till Karlstad. Det var alldeles för länge sedan jag var där över en helg. Grönvit spelar borta mot Växjö under min visist, så det blir ingen hockey, men väl ett par dagar kantade av födelsedagsfirande, runt älven-promenader och mina små parvlar!