What if wine is bottled poetry?
Jag har aldrig funnit något nöje i att klunka mig till minnesluckor, men det är inte därför jag avstår berusning. Man kan dricka med måtta, det vet jag för att jag, alla de gånger som jag har varit på yrseln, gjort just det. Den främsta anledningen till att jag inte förtär alkohol är alltså inte min fruktan för att förlora kontrollen, även om den är omätligt stor; den främsta anledningen till att jag inte förtär alkohol är att jag har varenda innehållsförteckning inpräntad i mitt centrala nervsystem. Att jag vet att jag får i mig motsvarade åtta sockerbitar om jag häller i mig en fyrcentilitare Cosmopolitan förstör. Egentligen borde jag hinka dubbelt upp; inte för att döva min ångest, utan "bara för att".
Jag har några fina flaskor champagne (vi snackar Moët och mousserande med guldflagor) på kylning, som väntar på mig, men innan de förtärs ska jag korka upp en flarra "Perfect Day". Jag har bestämt att Hannah och Amandas rosévin, artikelnummer 71770, ska hjälpa mig att; inte bli full, men att konsumera promille utan att noja. De har hjälpt mig med så mycket annat genom sina berättelser av visdom, förnuftiga tankar, förståndiga åsikter, kloka ord och mogna resonemang att jag inte kan drömma om annat än att vinet kommer att göra succé.
Challenge accepted.
När jag har lärt mig att dricka utan att få ångest (åsyftar den panikartade sådana, inte den som orsakas av "walk of shame:en") ser jag framför mig en utåtlockad frisyr, en ljus jeansjacka, en svartpepprad bit grillad lax och vinet. Mm-mm-mm!