Bye for now!

Det bästa med att inte ha någon uppropsdag att hålla i minnet i augustimitten är att man inte måste späcka morgon till kväll för att skolan börjar om x antal dagar, eftersom det inte är så. Det gör liksom inte något om en dag går åt till att göra ingenting. Att det sedan är mer lattjo att vara verksam än vad det är att ligga på sofflocket är en annan sak. Den här veckan har blandat och gett; en dag deltog jag i ett doktorsamtal, senare samma datum var jag på besök bland Söders bistros och biografer för skvaller följt av en komediförevisning. En annan blev jag bjuden på kaffe och nostalgi hemma hos fru Flo, i torsdags var jag på Östermalm med Anna hela dagen och i går var det "time to say goodbye"-party känns ju fel med tanke på vad tillställningen gick ut på, men ja; party.
 
Större delen av fredagsförmiddagen ägnades åt att amerikanisera det Åkesonska hemmet; det var handgjorda pappersvimplar och det var textilier i klassiska USA-färger, det var bägare till stripsen och det var röda plastmuggar, det var "ta så mycket du orkar" och det var "ta lite till". De dussintal tjejer som kom på besök verkade gilla hela alltihopet, då de gapade av förtjusning. Inte för att slå mig för bröstet, men om jag får lov att säga det själv, så tycker jag faktiskt att vi lyckades tämligen bra med vårt åtagande.
 
Jag ansvarade för köksavdelningen; när allt var klart för servering lämnade jag dem i fred för att låta mina kvällstimmar rinna iväg på annat håll. Jag får min sista tid, min sista heldag, tillsammans med Magda på väldigt, väldigt, FÖR länge i dag. Det blir en lunch, fika eller middag, eller alla tre, på stan. Vi sitter på möjligheten att hitta på vad vi vill, vi vet; därför har vi dissat allt som inte har med pladder och bludder att göra. 
 
Nej, hörni, vad säger ni om lite bilder (som jag inte kan låta tala för ig själva, utan måste lägga in en kommentar inunder)? Innan jag begav mig gjorde jag nämligen en raid med kameran, bilder som jag ska bjuda på här och nu:
 
 
Tänk att något så enkelt som färgade pappersark, ett klippvertyg, skruvbart lim och en lång tråd kan bidra till en dekoration så här fin! Vimplar och jirlanger finns att köpa färdiga i butiker som säljer festprodukter, men det är ju roligare och bra mycket mer personligt att pyssla själv. Tror att det gick på ett par minuter för Magda att göra dessa.
 
 
Som sagt: vi satte amerikansk prägel på hushållet...
 
 
När gästerna kom stod det på bordet en stor skål med svenskt plockgodis. Om jag ska gissa mig fram till vad Magda kommer att sakna mest med att vara hemifrån skulle min första chansning heta "lösviktsgodis". (Nu råkar jag dock veta att grocery stores:en over there säljer röda fiskar, som är systers favorit, på påse, men ändå!)
 
 
Var och en fick greppa en pommes-ask samt välja ett spett att grilla på. På de små stängerna hade det trätts rensad fläskfilé, hela köttbullar, slantad tjockkorv, halverade champinjoner och paprika i olika färger, allt marinerat i lag med rökig essens.
 
 
Här är Celine och Niki...
 
 
... Som hade stått med förkläden och vispat och kreerat en landsfana i form av en tårta.
 
 
Titta vad någon hade med sig i gå bort-present; en sådan där klassisk kaktusgurka!
 
 
KOMMER ATT SAKNA HENNE SÅ MYCKET!
Allmänt | |
#1 - - Anonym:

Menar inget illa med min komentar men undrar om du åt något som den där tårtan och godiset? Hoppas din ätstörning försvinner det tar tid men kommihåg att allt du inte tillåter dig måste du tillåta, skälv håller jag på att ta mig ur min anorexi! Bamse kram till dig <3

Svar: Äsch, det är lugnt, det är bara att du frågar på! Mitt svar lyder som följer: nej, nej och åter nej. Jag skulle inte ens tänka tanken på att äta av varken tårtan eller godiset. Faktum är att jag inte åt av någonting som bilderna visade. Sorgligt, men sant.

Kämpa på och bamsekram tillbaka!
Ellinor Åkeson

#2 - - Emelie :

Jätte härliga bilder! :)
Fin du är!

Svar: Tack x2!
Ellinor Åkeson

Upp