Sådant där försäsongssnack.
I dag är det fredag och 34 dagar kvar till premiären av SHL-säsongen. När jag tänker på hockeyn vill jag å ena sidan löpa amok för att den inte börjar NU, medan jag å den andra sidan vill plussa på några dygn, så att jag kan få behålla mina pengar, min tid och mitt sinnes fulla bruk (det är sådant som tenderar att gå förlorat mellan september och april, nämligen) åtminstone ett litet tag till. Nu är det ju dock så att det inte spelar någon större roll, eller roll över huvud taget, vad jag har för bipoläraktiga receptorer i hjärnan när det kommer till huruvida jag ska miss:a (engelskans "miss" som i svenskans "sakna") eller missa (svenskans "missa" som i svenskans "förbise faktum"); 34 dagar är det kvar och så är det med den saken. Det har gått väldans fort, måste jag säga. Jag tycker inte att det var särskilt länge sedan jag började på mitt hemmasnickrade nedräkningsprojekt för att sedan överlåta sifferarbetet till en app.
Med dryga månaden kvar har/ska försäsongsmatcher spelats/spelas. Den första av många spelades mot Leksand, i Arvika, och den var jag på. Tyvärr. ("Man åker inte 70 mil tur och retur för att, ett singeldatum i augusti, när det dessutom är Spanien-hetta utomhus, se sitt lag i en islada." Jo.) Nog för att laget snörat på sig skridskorna för första gången på vähähäldigt länge bara dagarna innan, men så där får det bara inte se ut, särskilt inte de siffror som skrevs till slutresultat; 2-5 i dalmasfavör. (Kanske är det till Färjestads fördel att serien inte börjar NU, så att de hinner spela ihop sig.) Det nyförvärv som imponerade mest på mig var Jesper B Jensen, dansken. Har haft tycke för honom länge och blev därför på väldigt gott humör när nyheten om hans påskrift nådde mig. Annars var det kedjan Nygård - Walle - Åsa - Ludde - Kylington som fungerade bäst. Rutin blandat med ungtalang; MUMMA!
Som jag sa: jag var där. Så var inte tanken från första början, då jag hade en kväll tillsammans med tjejerna från gamla klassen framför mig, men det här kom visst emellan. Jag var borta från Stockholm mellan 11 och 23 och hade 12 relativt bra timmar, minus lose:andet och lite gnabb på tillbakaresan. Lösningen på det sistnämnda var att köra in i Karlstad, lossa säkerhetsbältet och kliva ut för att andas in luft och lugn från den plats på jorden som jag inte kan föreställa mig ett liv utan. Märkligt, och inte minst mäktigt, att en sådan liten stad i landet kan ha sådan stor påverkan på människan. Kanhända det blir en vända till till Karlstad innan sässen börjar, annars är det alltså den 11/9 som gäller.
Senare i dag väntar Allettans Skövde och inför det ser Färjestad ut att ha gjort en liten rokad sedan senast. Ingen Ollie och ingen Åsa, men det ska nog bra ändå, tror jag! Matchen är den en av de sista innan Champions Hockey League tar fart och även om varken dagens bagatell eller CHL betyder allt skulle det kännas skönt med seger i ryggen. De tre perioderna sänds på webben, så det blir lite av en hockeykväll i kväll.