En dag.
Under sommarhalvåret har jag ynnesten att jag kan välja var jag helst vill sitta när det är dags för min frukost att slinka ned: i vardagsrummet med de stora fönstrena som släpper in ljus, på trappan ut mot gatan, i äppellunden i trädgården, jämte glasväggen på vår altan eller ute på hörnet. Då jag alltid vaknar tidigt brukar jag oftast varva det först- med det sistnämnda; först äter jag och sträcker ut mig på soffan framför Nyhetsmorgon, sedan dricker jag den andra koppen kaffe och viftar på tårna i skolskenet på hörnan. När den där kopp numero dos ska ned har resten av familjen klivit upp och så får vi en stund tillsammans. I går var det så, till exempel.
Med mina nya brills på huvudknoppen for jag iväg för att uträtta några ärenden. Solisarna kom till användning både en och två gånger, men främst då jag låg avklädd och läste ännu en, min tredje, John Green-bok sent på eftermiddagen. Längtar till den dag då jag kan ägna mig åt samma sak fast utomlands. Pappa och jag funtar på att åka till Barcelona lagom till att hösten börjar att smyga sig på. Barcelona eller Sicilien. Eller till någon gregisk ö, om vi inte bestämmer oss för någonstans i Frankrike. Eh, ja, vi är inte helt på det klara med det där än.
På hemmaplan ställde jag mig och skalade räkor, vilka blev min lunch. Jag tror att jag har gått och fått dille på räkor. Man kan ha de rosastjärtade små djuren till så mycket: i en cocktail före maten, ovanpå vitfisken man lagt på grillgallret i ett foliepaket eller så kan man helt sonika plocka en efter en med nypan efter att tallriken skrapats ren.
Ett av ärendena var att åka till kötthandeln i långtbortistan för att göra affärer om kvällens middag med mannen bakom disken. Det slutade med lammkotletter och ett kilo ryggbiff. Samtidigt som familjen förtärde detta fördes ett samtal om den närmsta tiden, vilken kommer att präglas av såväl toppar som dalar. Ett "American-themed party" ska avverkas och ett besök hos farbror doktor ska bli av, bland annat.
I med lockmakapären och på med festansiktet; det vankades ju get-together hemma hos Emelie! Hon ringde mig i början av veckan och avslutade samtalet, som för övrigt kom att bli en och en halv timme långt, med en inbjudan till denna kväll. Vi var ett gäng på från början fem, men till slut 15 tjejer som satt runt elden på uteplatsen. Jag blev sprudlande glad över att äntligen få träffa vissa som det var så länge sedan vi sågs som STUDENTEN, men det var också roligt att få se några nya nunor. Kvällen var som en "Gott & blandat"-påse, skulle man kunna påstå.
Vi lämnade Sköndal för stan och sedan var det "tack och god natt, lördag". Eller hur, Maja?
Åh du är så duktig, duktig, duktig! Jag förundras VARJE gång du skriver över ditt sätt att uttrycka dig på. Sen har jag en spontan fråga jag vill ställa utan att på något huvudgata sätt mena något dåligt, bara intressant; finns det anledning till att antalet du följer på instagram är 0?
Kraam