Tummen ur...
Alltså, det här med tummar åt höger och vänster och upp och ned och fan och hans moster; jag har inte glömt det. Däremot har jag tagit avstånd från det. Av någon anledning, which I can't explain (eller kan kan jag väl, men vem bryr sig om en sådan utläggning?), har jag inte känt för att sammanfatta den gångna månaden när dagsangivelsen visat den 30:onde eller 31:a, och fortsatt på vift kommer konceptet att vara. Kan tänka mig att gestikulera med tummar ibland, sprida ut dem lite pö om pö, men inte en gång i månaden. Med det sagt: låt oss bryta sviten genom att sammanfatta den första marshelgen med.. TUMMAR!
I lördags morse vaknade jag samtidigt som en festfrisk kompis till mig klev innanför sin ytterdörr efter att ha levt rullan på krogen. Om det inte varit för min uppvakningspromenad, vilken berikades med degrees above zero-temperatur och poddlyssnande, hade tummen framför denna textsnutt matchat Rudolfs mule, då jag skulle känt mig bitter över att jag sovit i stället för att shake:a hela natten... Min lediga lördag inleddes alltså med en runda rörlighet följt av idogt kaffeinhalerande sittandes på soffdynorna, aka "perfekt". Filmvisning stod näst på dagordningen. Det var premiär och Daniel, som bjussade på tjottaballongen, körde på kavaj, men inte full kostym och jag på den lilla svarta, men inga klackar. Efter bion pickades vi upp av Joel för vidare färd till gatans nummer tre, där en kväll med schlager och Santa Maria väntade. Det blev, inte helt oväntat, en väldigt trevlig kväll! Fast det förstås; håller man till vid några som man har en "skita med öppen dörr-nära" relation med är oddsen för att kvällen ska bli någonting annat väldigt låga. Tillfälligt avbrott i den kronologiska ordningen! Innan färsen frästes och Melodifestivalenfinalen tjongade igång satt jag och mitt sällskap som klistrade framför säsong 13/14's absolut sista grundserieomgång, i vilken Färjestad stod inför de regerande mästarna Skellefteå. Måhända segern satt långt inne, men den satt! Grönvit straffade gruvgrävarna och härnäst, i kvartsfinalen, väntar Brynäs. Tänk att jag kommer att hälsa god morgon åt söndag, sol och slutspel om bara en vecka!
Det blev söndag så småningom och söndagen har, i vanlig ordning, gått på halvfart. Inte inuti mitt huvud dock, där har allt gått på helfart, också det i vanlig ordning. Alltid är det något! Är jag inte uppjagad över vad lunchen ska komma att innehålla (dels smakmässigt, men också i antalet kalorier) har jag ångest över någon deadline (hemtentan i samhällskunskap, som får gymnasiearbetet som gavs ut i augusti och ska in i april att framstå som en dans på rosor, till exempel) och blaha blaha.
På det stora hela taget har det varit en helg att prata gott om i morgon måndag. Några toppar och några dalar, lite hopp och lite förtvivlan.