Ellinor Åkeson

I går, fyra dagar senare än i fjol, tog Färjestad initiativet till att inleda sin säsong. (Jag väljer att tolka det som så att eftersom att datumet för barmarksträning förskjöts med fyra dagar, gör så även nästa års slutspelsmatcher, fast med vinster i stället för dygn. Alltså kommer säsongens upplaga av Färjestad att gå snäppet längre än förra årets dito. No further questions.) Det röda bandet som förklarade säsongen kommen, klipptes i Tyrskogen.

 

Min hjärnbalk vägrar lägga på minnet att jag faktiskt tycker om även den här delen av säsongen. Oavsett hur och när än slaget om Le Mat upphör tror jag mig gå ett sommarhalvår av mörker till mötes, men gång på gång motbevisas jag (och tur är väl det!). Klart som korvspad är att omställningen från ett par, tre matcher i veckan till inga alls är svåruthärdlig, men så länge det finns fotografier och filmklipp att tillgå är den inte outhärdlig. Jag har social media att tacka, för trots det faktum att trettio mil skiljer laget och supportrarna åt, så kommer vi så väldigt nära.