Ellinor Åkeson

Det behövs inga snirkliga bokstäver eller kursiverade ord på en försiktigt violett bakgrund; svart på vitt går minst lika bra, ty enkelhet är den yttersta förfiningen:

"There is no better friend than a sister.
And there is no better sister than you."

Så säger pluraliteten av de systrar som har en nära relation med varandra, kan jag tänka mig, och det är väl fint, kan jag tycka; fint, men fel, för de har inte dig. Jag berövar ingen privilegiet att känna samhörighet med sitt syskon, vill inte vara den som "river en vacker dröm", men att några skulle ha något finare än det du och jag alstrat under våra år tillsammans är föga troligt. Från det att vi var små har det varit vi och vi kommer det att vara till dagen då vi dör. Genom hopp och förtvivlan, "tro och tvivel", förundran och förväntan.

Jag undrar hur livet kommer att te sig när du ombordstiger planet för att sedan utsätta dig för ditt livs äventyr. Att jag inte vill se dig lämna landet bottnar rent av i min egen instabilitet. Den enda anledningen till att jag låter dig åka är för att jag inte vill stå i vägen; jag vill VARA vägen. Som din storasyster bär jag ansvaret för att du ska hitta rätt, även om jag vet att "du kan gå din egen väg"; "jag är din regnrock, i regnet som aldrig slutar".

Det senaste året har jag inte varit den jag önskat, men du har funnit dig i det. Din blotta närvaro har hjälpt mig när jag har känt mig som "den fulaste flickan i världen". Tack. "Tack för tårarna på kinderna och stjärnorna på himlarna" och för att du är du. Jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket att jag blir avundsjuk när du skaffar pojkvän; inte för att du ingår ett förhållande medan jag kvarvarar mitt tillstånd som singel, utan för att, för att för sista gången den här texten citera Håkan: "nu är någon annan än jag närmare". ♡