Dance like there's no tomorrow.
Efter år (ja, ni läste rätt; år) av förberedelser var det äntligen dags för SABET11B's studentskiva. Temat för kvällen var hämtat från det man kan se på fredagsfilmerna ibland, sådana där ögonmasker med fjädrar och allt möjligt glittrigt jox på. Den jag knöt runt huvudet var av svart sammet och hade som en påfågelfjäder (icke skalenlig, tack och lov) i sin högra del.
Klockan halv sju slogs portarna till Rose upp och som sig bör bjöds det då upp till mingel. Jag växlade några ord med mina mentorer (varav en valde att köra på samma svarta fleecetröja som denne haft på sig varenda dag sedan uppropet i ettan), tjuvkikade på bordsplaceringen och så fick det mousserande vinet mig att hoppa jämfota av förtjusning.
En tid senare gavs vi tillåtelse att sätta oss till bords. Här är vad som serverades till mina bordsdamer och herrar samt till sällskapen runt omkring:
☆ Först ut var Mozzarella Caprese. När assietten med varannan mozzarella, varannan tomat och en, två, tre basilikablad kom ut undrade min syster varför det inte hette så i stället och ptja, det kan man ju fråga sig. Det gjorde vi också; frågade oss, alltså. I och med det sattes middagens första ordentliga samtalsämne igång. Vi kom fram till att smörslungad potatis är att infettade jordpäron och att bräserat kött är detsamma som alkoholstekt råvara. Smaklig måltid, eller som det egentligen borde heta: ät och håll käften.
☆ Huvudrätten var fläskytterfilé, potatispuré och rödvinssås; varken mer eller mindre. Med risk för att låta som Ove Sundberg, så vill jag här påpeka att samma kött kostar 39.90 kilot på Coop medan dessa två bitar (allt som allt, om man ska vara petig) gick på 500.
☆ På menyn stod det att det till efterätt skulle serveras "fransk chokladkaka med hallonsås och lättvispad grädde", men det såg ut att vara micrad Frödingde med krympta bärbitar, och grädde är väl grädde? Någon kaffe gick inte att få eftersom "det kom inte med leveransen" som de sa, men har man sin adress på en av Stureplans gator, eller någon annanstans, tycker jag att man ser till att ordna upp det. I nödfall (detta var ett sådant) får man väl springa över till 7 Eleven och be om lån.
Rose-personalen verkade ha missat några kapitel i vett och etikett-boken och drog på sig ytterligare några utvisningsminuter unger kvällens gång, tyvärr. Egentligen kanske jag inte har någon rätt att klaga, då festkommittén hade fört dialog med köket och därmed ordnat en specialmeny till mig (hur gengäldar man någonting sådant?), men... JO! En sådan här kväll ska saker och ting skötas snyggt, så jag har visst rätt att klaga.
Under sittningen skålades det och hölls tal, somliga mer hjärtåtkramande än andra. Var och en i klassen hade fått varsin uppgift (att hålla tal var en sådan) att utföra innan familjernas hemgång och därför var vissa lite halvdana. På min lilla lapp stod det "Skåla för middagen minst tre gånger under middagen...". Första gången jag klingade i glaset höll alla med mig om att tiden efter studenten var värd att rikta uppmärksamhet mot, andra gången likaså, men när jag för tredje gången ställde mig upp för att utbringa en skål för den årstid som hädanefter inte kommer att innebära lov började folk att förstå.
Varje elev fick också en papptallrik att hänga runt halsen. På denna hemmapysslade sak stod det på framsidan ett ord typiskt för personen i fråga och på baksidan en motivering till varför man blivit omnämnd till just detta. Min löd så här: "För att tolka det du skrivit behöver man en ordbok till hands, du formulerar dig knivigt och skriver med glans. Vi mindre smarta hae svårt att förstå, men du får det verka så himla enkelt och det bara flyter på. Klassens SYNONYM går till Elli.".
Runt 22 var det bara för föräldrarna att lämna lokalen och sedan var det för oss att ta det därifrån. Jag satt runt runda bord och log mot nya ansikten, lät infralampor värma mina bara armar medan jag samtalade med partyprinsar, jag köpte drunkar för flera hundra och dansade av klacken på den 16 centimeter höa skon, bland annat. Strax innan stängning, när klockan var nästan tre, kom mamma för att hämta och köra hem mig och Niklas. Somnade bums och vaknade två timmar senare, redo (HAHAHA) för att medverka i ett viktigt seminarium.
så här är en bild på Alice, Mic, mig, Sara och Danno, tattad rakt av från Skolfest.se