Kooom och köööp!

Hej, honungsbin! (Vanligtvis brukar jag inte prata med er som läser med varken sötsliskig röst eller som om ni vore myndiga sjukhuspatienter och jag huvudansvarig för barnavdelningen och vägrar att ställa om röstläget, men dagen till ära kände jag för att göra det, uppenbarligen.) Om jag tittar ut genom det som skulle kunna ses som husets ögon kan jag konstatera att molnen där ovan måste öva upp sig lite eftersom de låter koalescens tillträda och således inte orkar hålla kvar sina dropplar. MEN, nu var det ju varken snuttegullgull eller meterologi jag hade tänkt att prata om, utan Tommy's på Farstaplan, där jag numera jobbar som stand-in. Mellan tidig förmiddag och sen eftermiddag står jag i luckan och kränger korv, så har ni vägarna förbi (har ni inte det; åk en omväg) är det er skyldighet att titta in och min att bjuda på en bratwurst med boston och en Pucko på flaska. 
 
 
Anledningarna till detta icke-invecklade arbete är flera:
 
1. Tommy-mannen nämnde att han skulle komma att vara i behov av lite avlastning i sommar och när jag hörde det var jag inte sen med att erbjuda mig. (Tommy är likt min far avdankad boxare; lägg ihop ett plus ett och ja, de känner varandra. Antagligen hade jag inte blivit varse att Tompa var in need of help om det inte varit för hans och pappas samtal, då jag inte brukar fråga korvgubbar om de är i behov av assistans.)
 
2. Jag får mina dagar att gå utan att behöva tänka något vidare värst, och att jag skulle må bra av ett break från det är det inget snack om. I morse, till exempel, råkade jag av misstag logga in på skolportalen för att se om jag missat någon uppgift eftersom allt har verkat så lugnt på sistone. Hade det skett för ett par, tre veckor sedan; fine, men JAG HAR TAGIT STUDENTEN. (Note to self: du går inte längre i skolan och kommer inte heller att göra på ett bra tag framöver.)
 
3. $
 
Se så, kooom och köööp!
Allmänt | |
Upp