Typiskt!
När avtryckaren inte ger ifrån sig något gensvar och telefonkameran gått halvvägs åt stöpet; ja, då är lusten att fotografera större än pågående brand i Sala. När en hylla i rummet ser ut att tillhöra ett lagervaruhus med ett baotabrett produktsortiment och man har en ny mobil med inställningar för bild att använda för amatörer, proffs och alla däremellan; nej, då finns det inget begär. Är det inte typiskt? Som jag med darr på handen skrev på ett papper tillhörande en klinik, på den rad som sa "Övrigt:": "Jag vill vilja, men jag vill inte.".
Med anledning av att det är sommar, sol och semester och i och med alla de pryttlar jag har tillgång skulle jag önska att jag fann nöje i fotograferingen just nu, men det gör jag inte. Ska jag vara krass är det inte mycket jag finner nöje i nu för tiden. Men, om jag får bestämma tycker jag att vi pratar mer om mitt mående ("välmående" utan lexikalt morfem [har jag sagt att svenska var mitt favoritämne i skolan?]) i ett inlägg framöver, så att vi kan gå vidare till några småstories så länge, eftersom jag inte skött mitt bloggeri så som jag hade för avsikt att göra. Låt oss börja med en kort berättelse om en middag som gick till och såg ut så här:
Vi var 11 personer som förenades på min terrass för en kväll i tecken av trevligheter. I inledningen av kvällen stod det ostbågar på bordet (Linus den lille, på tre år, fick "ta en sista innan maten", men när han ville ha "en sista igen" fick jag förklara att; så finns det ingenting som heter), på aftonens mitt bunkrades buffé och sent skars det frukt.
Vill ni också laga det som bilderna visar att vi lagade? Här kommer en trestegsguide:
1. Åk ut till verkligheten, aka Fittja, och leta reda på ett hål i väggen (inte att förväxla med skotthål) med prisaffischer utanför. Kliv in där.
2. Gå raka vägen till köttdisken längst bak i butiken och be om förmarienerade filébitar kyckling och möra biffar. När proteinet är säkrat kan ni gå loss bland fräcka frukter, glänsande grönsaker och knäppa kryddor. Hötorgshallen ligger i lä i jämförelse; kan ni tänka er?
3. Åk tillbaka hem igen och påbörja förberedelserna, till vilka det behövs intet mer än honung, olivolja och något smaksättande på burk, förslagsvis flingsalt och grovmalen svartpeppar. Lägg kyllingen på grillen, glaze:a småstekarna med honung och placerade bredvid den före detta fågeln, pensla tärnade grönsaker (man tager vad man haver, vi havade aubergine, zucchini, paprika i olika färger, lök med purpurfärgat skal och färska champinjoner) med lite olja, värm på stekbordet och strö salt över innan servering (lite fetaost kan man också smula på, om man vill ha mer salt, eller bara tycker att det är för-e-bannat gott).
Det var den lilla historien, det.