Pannkakskalas!
En av många generösa gåvor som gömde sig under presentpapper i pastellfärger och med hampasnöre var ett kamerahus och en halsrem att fästa det i, ett objektiv med tillhörande linsskydd, ett batteri och en laddare att förse med elektricitet samt en USB-kabel. Jag har inte lärt mig allt (och kommer förmodligen aldrig att göra; instruktionsboken var cirka dubbelt så tjock som tre Da Vinci-koden-böcker staplade på varandra), men jag har läst på och så vitt jag har förstått är det en värstingkamera av rang. Inte ens när jag praktiserade som journalist och hoppade in som fotograf fick jag ha en makalös kamera som denna i mina händer.
Invigde min kamera gjorde jag genom att knäppa några kort på pannkakskalaset som jag ställde till med åt mina systersöner. Att fotografera porträttbilder på små barn är alltid en fröjd, men den här makapären gör det till och med fun att fota hjortronsylt och mjölkpaket. (Blogg.se ger mina bilder en ordentlig tjottablängare; varför vet jag inte. Ska försöka att få ordning på det. Om jag inte lyckas vill jag att ni ska veta att min kamera är bättre än vad kvaliteten nedan vill visa, att jag är en bättre fotograf än vad Blogg.se vill låta er tro och att... Det var egentligen det, men som en tredje punkt, bara för att: det verkliga livet ljuger inte, till skillnad från internetvärlden.)
