Hilma Sofia, vad trevligt!

Har jag berättat för er om min mysiga tisdag, den sista i februari? (Vet inte om det är någon mening att försöka föra en dialog med er eftersom ni inte svarar. Tre siffror långt är antalet som tittar in oberoende av dag, betydligt lägre är det tal som betecknar de som skänker skriftliga spörsmål. Frågestunden är faktiskt fortfarande på tapeten, så vakna!) Jag och min syssling Rebecca (som min mor tycker att det är "sååå roligt" att jag knutit god kontakt med) sågs vid Fridhemsplans spärrar, uppgång Drottningholmsvägen, för att sedan driva omkring på Kungsholmen och vidare in på ett litet café vid namn Hilma Sofia. Av bland andra Elsa Billgren, Michaela Forni och Petra Tungården hade jag tidigare hört talas gott om vad som fanns att vänta innanför den flisiga gångjärnsdörren, och när jag svängde upp den blev jag med ens varse vad trissen menat. Ett hilma tjusigt fik där allt bakas på plats och med passion av den unga och uppsläppta personalen. Har hört ryktesvägen att minsta bakelse och brödbit har en historia, en liten anekdot om hur just den blivit till. "Små love stories" är den gemensamma nämnaren. Fint, va? Jag beställde ingenting med rövarrecept, men jag slantade upp 25 kronor för kaffe i kula!
 
Det blev mycket prat om skola och studier, men inte på så vis att det blev enformigt. Bec sprang ut för fem år sedan och har sedan dess läst många av de ämnen som jag finner intressanta, därför tycker jag om att lyssna till det hon berättar om sina klasser och kurser. Givetvis pratade vi om andra saker också, och så vände vi in till city för en omgång i Gallerian.
 
 
Två svalor på en gammelrosa skylt symboliserar verkligen konditoriet. Det är inget fel på Sveriges mest populära cafékedjor, jag tycker om dem också, men det är ofta så mycket puls på den typen av kaffe/kaka-ställen.
 
 
Undra vad den färska morotskakan, de vulkanliknande kokostopparna och de små kolakakorna har för bakgrund.Vad tror ni? (Tidigare misslyckade dialogförsök won't bring me down!) 
Allmänt | |
Upp