The name on the front is a hell of a lot more important than the name on the back.

Jag ser hur kaffekön randas. "Bäst att jag träder in i den innan den träder in i mig." tänker jag och gör slag i saken. Jämte mig står Andreas, som jag, för att fördriva tiden, för en lättskött konversation med. Abrupt hämmas våra läpprörelser; av förvisso lågmälda toner, men eftersom att det är hymnen som ljuder hörs det klart och tydligt. Jag tiger; fastän min mun är vidöppen kommer intet ett ljud ut ur den.

 

"Vad gör han där?" säger Adde frågande samtidigt som han tittar häpet mot den TV-skärm som finns monterad på en pelare intill och gestikulerar med armarna mot densamma. Jag snurrar ett halvt vrav och låter en samling pixlar möta min näthinna. Jag ser Loob hålla i en tröja med siffrorna två och tre på, ett tal som får varenda Färjestadfrälst sate att ägna sina tankar åt Magnus Nygren, och jag ser Magnus Nygren.

 

"Tänk om han har planerat att återvända" säger vi skämtsamt i samma stund som vi i sakta mak rör oss upp över läktaren igen. När jag ser att varenda jävel ler förstår jag; han har planerat att åka tillbaka. Matchuret har inte räknat ens en millisekund av den andra perioden och Färjestad är segrare för kvällen, känns det som.

 

Nygga; välkommen tillbaka, välkommen hem.

 

 
Ishockey | |
Upp