Efter många om och men, och ännu fler månader, tog jag tummen ur och ringde min frisersalong. Storyn of alla tjejers life, däribland även mitt, är att gå till frisören för att klippa topparna, men få barret kapat på mitten. Denna gång tedde det sig dock annorlunda; min nya frisör blev min nya bf, och trots att mitt svall blev av med sju centimeter kändes, och känns, det fortfarande långt! (Kanhända jag blev väldigt nöjd med inledningen av det här stycket, med tanke på hur bra det gör sig i det här tum-invaderade inlägget, ja.)
Samma dag som höstterminen inleddes ville jag skriva "sista första skoldagen" likt alla andra treor, men eftersom att jag ämnar att studera journalistik inom en snar framtid var det bara att glömma. Så, nu är det i gång; ett morgonhumör från helvetet, förseningar i pendeltrågstrafiken, klagobenägna lärare, mörka eftermiddagar och långa pluggnätter. Skämt åsido, så farligt är det faktiskt inte. Det tar emot att avlägsna sig från semestern, det gör det, men samtidigt är det skönt att komma tillbaka till sina rutiner.
Självklart förtjänar det smaragdgröna vattnet i Kroatien ett finger i samma färg. Jag njöt så att det liknade ingenting, då jag inte vet hur mycket jag kommer att resa tillsammans med min familj hädanefter. Jag kommer inte att ges något mer sommarlov, jag kommer att arbeta och jag kommer att lämna boet, och då kommer sådana saker som familjesemestrar kanske inte vara möjliga att utföra. (Om jag fick en klump i halsen av att föregående mening? Kanske, och med "kanske" menar jag "JA!".)
Twitter, och alla fina själar som man kommit i kontakt med/lärt känna via det communityt. 140 tecken är allt som behövs (efter att ha gråtit frustrationstårar på grund av att det i högerhörnet stått "-1" en gång för mycket)!
Mina tankar, vilka banat i väg ordentligt på sistone. Jag var visst bara halvvägs ned mot botten när jag trodde att jag hade nått den...
Att få se mitt älskade Färjestad på is igen! Ni skulle bara veta hur mycket jag hade längtat. Jag bugar och bockar, niger och tackar åt den framgång som Färjestad gynnats av under årets försäsong. Det är en fröjd att hålla på Bollklubben från Karlstad, ska ni veta. (Kuriosa, nu när vi ändå är inne på det bästa jag har: på religionskunskapen tidigare i veckan fick klassen i uppgift att lista det viktigaste i livet i inbördes ordning; överst skrev jag Färjestad.)
Magnus Uggla! Han vet sannerligen hur man är kung för en dag, han!
Efter många om och men, och ännu fler månader, tog jag tummen ur och ringde min frisersalong. Storyn of alla tjejers life, däribland även mitt, är att gå till frisören för att klippa topparna, men få barret kapat på mitten. Denna gång tedde det sig dock annorlunda; min nya frisör blev min nya bf, och trots att mitt svall blev av med sju centimeter kändes, och känns, det fortfarande långt! (Kanhända jag blev väldigt nöjd med inledningen av det här stycket, med tanke på hur bra det gör sig i det här tum-invaderade inlägget, ja.)
Samma dag som höstterminen inleddes ville jag skriva "sista första skoldagen" likt alla andra treor, men eftersom att jag ämnar att studera journalistik inom en snar framtid var det bara att glömma. Så, nu är det i gång; ett morgonhumör från helvetet, förseningar i pendeltrågstrafiken, klagobenägna lärare, mörka eftermiddagar och långa pluggnätter. Skämt åsido, så farligt är det faktiskt inte. Det tar emot att avlägsna sig från semestern, det gör det, men samtidigt är det skönt att komma tillbaka till sina rutiner.
Mina tankar, vilka banat i väg ordentligt på sistone. Jag var visst bara halvvägs ned mot botten när jag trodde att jag hade nått den...